Fernand

(Fernand, Jacques Brel)

Svensk text: Pontus Platin

Tänk att ett år har gått ...

Sen min Fernand dog

Tänk att det blev så kort

En dag fick livet nog

Tänk - i sitt stilla rus

så såg han sin misär

Jag sitter med mitt krus

Å önskar att han var här

Som en vit bevingad häst

Flög han ur vår tid

Kanske var hans val bäst

Fernand har funnit frid

Men tänk - om jag var Gud

Då gjorde jag vad jag vill

Då tog jag bort hans jordeskrud

Å gav honom ett liv till

Tänk när vi såg Paris

Berusade av vin

Tänk att där låg Paris

Disgrått som Berlin

Du - tyst i Din långa sömn

Men visst är det trist att dö

Drömmer du någon dröm

Under parisisk snö

Tänk om jag drömde fram

En härlig familj åt Dig

Å tänk om Din kalla famn

Fick värme ifrån mig

Du vet att jag kommer hit

Så ofta som jag kan

Du vet när jag kommer hit

Viskar jag ditt namn

Förlåt med jag måste gå

Älskade Fernand

Förlåt och försök förstå

Där i dödens land

Men jag vet att jag bär dig här

I mitt hjärtas rum

Vet Du är mig evigt kär

Min saknad gör mig stum

Så Gud - Gud om Du finns

Å om Du har nån makt

Svep in min dyre prins ...

... I blomstersmyckad prakt