"Pontus Platins starka porträtt möter oss med de skarpa, klara färger som hör scenen och nattens värld till. De håller sedan kvar oss med sina främmande ögon.

Vackra, komplicerade och förlorade ögonblick väcks till liv igen, nu undersökta och sönderrivna av konstnären. När den glamorösa ytan väl fångat betraktaren, tydliggör Platin hur det trasiga, kladdiga och djupt mänskliga bakom allas våra masker är vår gemensamma sorg, men också en förutsättning för all konst. De bilder som inte möter vår blick, viskar med slutna ögon. Skönheten i bilderna tydliggör vår tids krav på maskering, men demaskerar i nästa ögonblick lika självklart.

Platin beskriver ensamheten i logen, och håller upp alla de försök, nästintill kriterier, som till slut låter oss kliva ut på livets scen: bemålade, ångestfyllda, sköra och, i många bilder, slutna ansikten som söker vår kontakt.

Konstnären berättar livet. Han berättar sig själv. Han berör oss. De fasettlandskap som återkommer i flera av bilderna, är vackert kantiga, ändå förvånansvärt mjuka. Pajasar glider över i madonnor, unga män blundar och anar att livet redan rusat förbi. Den drömska klarsynen är nästan olidlig i sin kvävande skönhet.

Pontus Platin är bosatt i Stockholm och verksam som scenartist, översättare och konstnär."

Katarina Ros, författare och konstvetare